Numera lyssnar jag inte på radioföljetongen, det har inte passat in när jag jobbar. Dessutom har jag blivit ganska besviken på de böcker som blivit sända. Men nu har jag fått nys om att det är en av mina bästa böcker man kan lyssna på varje vardag 11.35 eller i repris på kvällen.
"Din stund på jorden"
Moberg är en av mina största idoler. Det är han, Thorsten Flinck och Sabina.
Har ni inget bättre för er kan man förstås webba fram äldre avsnitt på sr.se
Gör det!
torsdag 28 juli 2011
lördag 23 juli 2011
Politisk profetia (med rörig, ickerelevant inledning)
Jag som intresserat mig så länge för skuldbegreppet. I dessa dagar blir såna funderingar näst intill övermäktiga.
Annars är det bra. Det dyker upp nya, intressanta människor och sommaren är alldeles lagom. Lagom varm, lagom lugn och lagom ledig.
Lilla A har blivit 12, mormor blir 70 om en månad och vi tre tog en tur till Santa Ponsa i juni.
Vad vi är bra på att semestra!
Vi kom hem utvilade efter att ha tillbringat en vecka med att snorkla, teckna, skriva och läsa. Inte i närheten av några hetsiga semesteraktiviteter.
Maud har så slutligen kastat in handduken och nu stundar ett mediagnafs. Som tur är vet jag hur det går. För det har jag läst i dagens tidning.
"Gånge Hatt till och Johansson ifrån" (Östgötalagen)
torsdag 5 maj 2011
Soundtrack
Jag har bett en hoper människor att tala om vilken låt de tänker på när de tänker på mig. Jag har en drös svar, två titlar har kommit från tre (av varandra helt oberoende) personer. Men jag säger inget om vad folk har svarat. Inte än.
Snälla ni som läser bloggen, tala om för mig vilken låt jag ska ha med på soundtracket till min malmöresa om en vecka!
måndag 2 maj 2011
Mr Green
Alla borde se Hem till byn.
Eller, alla vettiga människor som inte har sett den borde göra det.
Märkligt nog tycker jag mest om den präktigaste karaktären.
Det är mycket förvånande.
Visserligen är jag även svag för Willy Stridh, men Per smäller ändå högst.
Undrar varför?
Kanske är det hans förhållningssätt till naturen, eller rättare sagt till skogen.
Han har fint hår och rejäla kläder också.
Lagom lång och ospexig.
Nåja, nu är ju inte serien bara Per Löfgren för mig.
Sicket dokument över alla galenskaper som Sveriges lantbrukare faktiskt fått gå igenom. Vilket slit och vilka envetna människor det finns och har funnits.
Alla har säkert inte fötts med nilsanäsa heller.
Eller ens varit smålänningar...
Prästen är ingen höjdare, varken i rollen eller som skådespelarinsats.
Karin Löfgren har jag också svårt för.
Det är minimalt av irritation för att vara jag.
Särskilt för 52 avsnitt.
Synd bara att Jonas försvann så tidigt.
Kanske blir jag som honom på ålderns höst.
Gärna för mig.
Eller, alla vettiga människor som inte har sett den borde göra det.
Märkligt nog tycker jag mest om den präktigaste karaktären.
Det är mycket förvånande.
Visserligen är jag även svag för Willy Stridh, men Per smäller ändå högst.
Undrar varför?
Kanske är det hans förhållningssätt till naturen, eller rättare sagt till skogen.
Han har fint hår och rejäla kläder också.
Lagom lång och ospexig.
Nåja, nu är ju inte serien bara Per Löfgren för mig.
Sicket dokument över alla galenskaper som Sveriges lantbrukare faktiskt fått gå igenom. Vilket slit och vilka envetna människor det finns och har funnits.
Alla har säkert inte fötts med nilsanäsa heller.
Eller ens varit smålänningar...
Prästen är ingen höjdare, varken i rollen eller som skådespelarinsats.
Karin Löfgren har jag också svårt för.
Det är minimalt av irritation för att vara jag.
Särskilt för 52 avsnitt.
Synd bara att Jonas försvann så tidigt.
Kanske blir jag som honom på ålderns höst.
Gärna för mig.
torsdag 21 april 2011
måndag 11 april 2011
Excellent
Nu har vi följt Montgomerys vardag, några längre flygturer per dag har han tagit. Resten av tiden har han stått (ofta på ett ben) eller legat på skorstenen och gapat. Idag såg jag att han hade besök.
Antingen har någons moderskänslor väckts eller så hade han faktiskt date.
Det känns lättare att uthärda tillökning på taket om man ser det som just tillökning och inte som ytterligare gaphalsar.
Med fasa minns jag A´s skolväg när vi bodde på en gata som gick längs med hamnen. Trutungar i horder som inte kunde flyga utan som gick lite hit och dit mitt i vägen, med irriterade föräldrar som försökte guida och beskydda dem från luften.
Men om de håller sig på skorstenen och taknocken kanske vi slipper väja för näbbattacker ovanifrån.
Nu är Tonys och min tid över.
Den slutade med tjugo sekunder tysthet och svärta, sedan rena haddocksvadan från min sida och nu är den romansen över.
Som väl är drömmer jag fortfarande tonyrelaterade drömmar.
Förra veckan var jag fullständigt färdig på jobbet då jag hade svettats hela natten över hur i hela fridens dar jag skulle fylla i hur jag fördelat min arbetsdag i det datasystem vi använder oss av på jobbet...?
Hotelser 0,75 timmar.
Indrivning 4 timmar.
Men hur lång tid tog det att mörda?
Skulle man räkna hela förloppet eller räknades planeringen som något annat?
Och vilken kod hade det i så fall?
Näe, fram för mer rosenrött och familjärt istället för blod och famiglia fortsättningsvis.
Antingen har någons moderskänslor väckts eller så hade han faktiskt date.
Det känns lättare att uthärda tillökning på taket om man ser det som just tillökning och inte som ytterligare gaphalsar.
Med fasa minns jag A´s skolväg när vi bodde på en gata som gick längs med hamnen. Trutungar i horder som inte kunde flyga utan som gick lite hit och dit mitt i vägen, med irriterade föräldrar som försökte guida och beskydda dem från luften.
Men om de håller sig på skorstenen och taknocken kanske vi slipper väja för näbbattacker ovanifrån.
Nu är Tonys och min tid över.
Den slutade med tjugo sekunder tysthet och svärta, sedan rena haddocksvadan från min sida och nu är den romansen över.
Som väl är drömmer jag fortfarande tonyrelaterade drömmar.
Förra veckan var jag fullständigt färdig på jobbet då jag hade svettats hela natten över hur i hela fridens dar jag skulle fylla i hur jag fördelat min arbetsdag i det datasystem vi använder oss av på jobbet...?
Hotelser 0,75 timmar.
Indrivning 4 timmar.
Men hur lång tid tog det att mörda?
Skulle man räkna hela förloppet eller räknades planeringen som något annat?
Och vilken kod hade det i så fall?
Näe, fram för mer rosenrött och familjärt istället för blod och famiglia fortsättningsvis.
lördag 9 april 2011
Back
Bloggen har försummats.
För att inte tala om läsningen. Men jag tillåter mig att varva ner på båda fronterna. Min tid har gått till en ny kärlek.
Tony är si så där sju år äldre än jag, han är trind och bestämd och trots att han har ett y-namn tror jag att jag slår till och säger att jag älskar honom.
Det oroar mig att vi bara har åtta timmar kvar med varandra. Vad händer sen, kommer jag att hitta någon annan? Innan jag fann Tony hade jag Ari. Kanske korsar ytterligare ett socker min väg. Den som lever får se.
Annars har jag småsnöat in på klassresefenomenet, igen.
Anneli Jordahl och David Lagercrantz har en hel del att säga om saken.
Äntligen har jag glädje av min balkong.
Jag flyttade hit i augusti och det var inte länge jag fick njuta av den.
Den har mest retat mig och tagit onödig tid då jag ett flertal gånger under vintern fått pressa upp ett fönster för att ta mig ut i meterhög snö och sedan fått ”skotta” med en rund bricka.
Nu stundar dock nya tider och jag sitter faktiskt i skrivande stund i blåst och solsken och försöker undvika att kaffet välter över min nya lilla lappe.
Jag antar att man som kuststadsbo får räkna med sjöfågelskrik i tid och otid, och det är riktigt trevligt så länge det inte är lock- och parningsrop. Hur kan ens en mås bli intresserad av såna läten?
Riktigt pittoreskt är att det har bosatt sig ett fjäderfä på grannfastigheten skorsten. Och den är ensam, åtminstone hittills. Verkar trevligt och varmt, skorstenen är plåtig och svart, men det viner som tusan där uppe. Ska fråga sonen vad vi ska kalla djuret för.
Fågeln heter numera Montgomery.
För att inte tala om läsningen. Men jag tillåter mig att varva ner på båda fronterna. Min tid har gått till en ny kärlek.
Tony är si så där sju år äldre än jag, han är trind och bestämd och trots att han har ett y-namn tror jag att jag slår till och säger att jag älskar honom.
Det oroar mig att vi bara har åtta timmar kvar med varandra. Vad händer sen, kommer jag att hitta någon annan? Innan jag fann Tony hade jag Ari. Kanske korsar ytterligare ett socker min väg. Den som lever får se.
Annars har jag småsnöat in på klassresefenomenet, igen.
Anneli Jordahl och David Lagercrantz har en hel del att säga om saken.
Äntligen har jag glädje av min balkong.
Jag flyttade hit i augusti och det var inte länge jag fick njuta av den.
Den har mest retat mig och tagit onödig tid då jag ett flertal gånger under vintern fått pressa upp ett fönster för att ta mig ut i meterhög snö och sedan fått ”skotta” med en rund bricka.
Nu stundar dock nya tider och jag sitter faktiskt i skrivande stund i blåst och solsken och försöker undvika att kaffet välter över min nya lilla lappe.
Jag antar att man som kuststadsbo får räkna med sjöfågelskrik i tid och otid, och det är riktigt trevligt så länge det inte är lock- och parningsrop. Hur kan ens en mås bli intresserad av såna läten?
Riktigt pittoreskt är att det har bosatt sig ett fjäderfä på grannfastigheten skorsten. Och den är ensam, åtminstone hittills. Verkar trevligt och varmt, skorstenen är plåtig och svart, men det viner som tusan där uppe. Ska fråga sonen vad vi ska kalla djuret för.
Fågeln heter numera Montgomery.
måndag 14 februari 2011
söndag 13 februari 2011
Knächock och egotrippar
Denna festivalcirkus.
Att man hade svårt för Peter Harryssons själgoda och självpåtagna stjärnstatus i "Så ska det låta", det får man ju omvärdera efter schlageraseriet.
Att vara programledare går tydligen inte längre ut på att diskret guida publiken genom sändningen, regeln är visst att man ska ta EXTREMT mycket plats själv.
Bjuda på sig själva, tvi tvi tvi, en omskrivning för att få visa sina talanger (självinsikt, vart har den tagit vägen?). Göra parodi på Aqua för att få visa sin topptrim (fita) kropp och framför allt, för att få visa sina knän.
Spela lite gitarr, sjunga, vara allt annat än naturlig, påläst och sympatisk. Skämta om sin egen insats veckan tidigare. Allt för att få ta mer, och mer plats.
Ja, mer programledartid och kortare och färre tävlingsbidrag, det är tidens melodi.
Marie Sernknös har dock startat en trend. Alla utom Brolle och trådtjejen exponerade sina knän som om det inte finns något annat att iaktta under en musiktävling.
Elisabeth Andreasson-Andreassen kompletterade dock flashandet med en synnerligen pekoral text. Ta vilken strof som helst och sätt den på ett New Age-inspirerat vykort. Eller ett från "Gospelhörnan" för den delen.
Att man hade svårt för Peter Harryssons själgoda och självpåtagna stjärnstatus i "Så ska det låta", det får man ju omvärdera efter schlageraseriet.
Att vara programledare går tydligen inte längre ut på att diskret guida publiken genom sändningen, regeln är visst att man ska ta EXTREMT mycket plats själv.
Bjuda på sig själva, tvi tvi tvi, en omskrivning för att få visa sina talanger (självinsikt, vart har den tagit vägen?). Göra parodi på Aqua för att få visa sin topptrim (fita) kropp och framför allt, för att få visa sina knän.
Spela lite gitarr, sjunga, vara allt annat än naturlig, påläst och sympatisk. Skämta om sin egen insats veckan tidigare. Allt för att få ta mer, och mer plats.
Ja, mer programledartid och kortare och färre tävlingsbidrag, det är tidens melodi.
Marie Sernknös har dock startat en trend. Alla utom Brolle och trådtjejen exponerade sina knän som om det inte finns något annat att iaktta under en musiktävling.
Elisabeth Andreasson-Andreassen kompletterade dock flashandet med en synnerligen pekoral text. Ta vilken strof som helst och sätt den på ett New Age-inspirerat vykort. Eller ett från "Gospelhörnan" för den delen.
söndag 6 februari 2011
Tillstånd
Senaste månaderna har jag ofta tänkt på att jag är så glad nu för tiden. Men senaste veckorna har jag bara varit glad, utan att först tänka det och sen bli det.
Märklig upptäckt. Men bra. Så klart.
Tillägg
Kvällens huvudrubrik på texttv: "Sundström: Jag är glad att jag lever"
Jaså, på det lilla viset?
Inte alls ledsen alltså?
onsdag 2 februari 2011
Tala högt
På sista tiden har jag så att säga ertappat mig själv med att prata högt, i min ensamhet alltså. Flera gånger har jag hört mig säga: "Herregud, jag har börjat prata för mig själv"
söndag 23 januari 2011
Därför är jag inte gäst i Skavlan
Jag tror inte att jag är särskilt kvackelmagad, men en sak jag har svårt för (har visserligen ingenting med kost att göra)är att slå sig ner på en, av mänsklig ändalykt, uppvärmd stol.
söndag 16 januari 2011
Modeord och uttryck för året
Inte bara Tilde de Paula använder sig av orden "så klart" som utfyllnad och bekräftande i samtal. Men hon ligger bra till vad det gäller hur många gånger man kan lyckas haspla ur sig dem på en förmiddag.
Det blir så klart spännande att lista övriga såklartare under kommande vecka.
Jag återkommer med ytterligare en ovetenskaplig iakttagelse.
Hoppas ni ser fram emot det. Så klart!
Det blir så klart spännande att lista övriga såklartare under kommande vecka.
Jag återkommer med ytterligare en ovetenskaplig iakttagelse.
Hoppas ni ser fram emot det. Så klart!
torsdag 13 januari 2011
Words, words, words
Undrar om inte "köttklister" och "shabby chic" står som segrare av 2010 års modeord.
Här sitter jag och funderar över min paradoxala upptäckt, nämligen att övervägande delen av klädkedjornas varor ser ovanligt shabby chica ut, medan det som beskrivs som just shabby chic ser ovanligt nytt ut.
En annan sak som slagit mig är att man antagligen inte ska haspla ur sig ord som "styckmord" innan det är bevisat att offret levde under sågandet och skärandet.
Om nu så skulle vara fallet skulle jag nog kalla det för stympning rätt och slätt.
Fröken Chic
Här sitter jag och funderar över min paradoxala upptäckt, nämligen att övervägande delen av klädkedjornas varor ser ovanligt shabby chica ut, medan det som beskrivs som just shabby chic ser ovanligt nytt ut.
En annan sak som slagit mig är att man antagligen inte ska haspla ur sig ord som "styckmord" innan det är bevisat att offret levde under sågandet och skärandet.
Om nu så skulle vara fallet skulle jag nog kalla det för stympning rätt och slätt.
Fröken Chic
onsdag 12 januari 2011
Haunted
Tänk om man kan ha sån tur att mitt nya, höj- och sänkbara skrivbord har humor och ett eget liv?
Jag har nämligen inte bara hört om en stad ovan molnen, jag har nu även hört om ett skrivbord som i sin ensamhet stegrade sig och skakade av sig skärm och diverse kontorspryttlar.
En fläkt av potentiell brand förhöjde tydligen (den andliga?)upplevelsen.
Vad jag längtar till imorgon, när vi ska börja vår långa resa tillsammans, vi vet ju hur viktigt första intrycket är.... (jag ska ha flätor, låta bli att svära och ha underlägg till kaffemuggen)
Jag har nämligen inte bara hört om en stad ovan molnen, jag har nu även hört om ett skrivbord som i sin ensamhet stegrade sig och skakade av sig skärm och diverse kontorspryttlar.
En fläkt av potentiell brand förhöjde tydligen (den andliga?)upplevelsen.
Vad jag längtar till imorgon, när vi ska börja vår långa resa tillsammans, vi vet ju hur viktigt första intrycket är.... (jag ska ha flätor, låta bli att svära och ha underlägg till kaffemuggen)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
