Min duktiga stora lillebror

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=323&artikel=4335066

Knächock och egotrippar

Denna festivalcirkus.
Att man hade svårt för Peter Harryssons själgoda och självpåtagna stjärnstatus i "Så ska det låta", det får man ju omvärdera efter schlageraseriet.
Att vara programledare går tydligen inte längre ut på att diskret guida publiken genom sändningen, regeln är visst att man ska ta EXTREMT mycket plats själv.
Bjuda på sig själva, tvi tvi tvi, en omskrivning för att få visa sina talanger (självinsikt, vart har den tagit vägen?). Göra parodi på Aqua för att få visa sin topptrim (fita) kropp och framför allt, för att få visa sina knän.
Spela lite gitarr, sjunga, vara allt annat än naturlig, påläst och sympatisk. Skämta om sin egen insats veckan tidigare. Allt för att få ta mer, och mer plats.
Ja, mer programledartid och kortare och färre tävlingsbidrag, det är tidens melodi.
Marie Sernknös har dock startat en trend. Alla utom Brolle och trådtjejen exponerade sina knän som om det inte finns något annat att iaktta under en musiktävling.
Elisabeth Andreasson-Andreassen kompletterade dock flashandet med en synnerligen pekoral text. Ta vilken strof som helst och sätt den på ett New Age-inspirerat vykort. Eller ett från "Gospelhörnan" för den delen.

Tillstånd

Senaste månaderna har jag ofta tänkt på att jag är så glad nu för tiden. Men senaste veckorna har jag bara varit glad, utan att först tänka det och sen bli det.
Märklig upptäckt. Men bra. Så klart.


Tillägg
Kvällens huvudrubrik på texttv: "Sundström: Jag är glad att jag lever"
Jaså, på det lilla viset?
Inte alls ledsen alltså?

Tala högt

På sista tiden har jag så att säga ertappat mig själv med att prata högt, i min ensamhet alltså. Flera gånger har jag hört mig säga: "Herregud, jag har börjat prata för mig själv"

Därför är jag inte gäst i Skavlan

Jag tror inte att jag är särskilt kvackelmagad, men en sak jag har svårt för (har visserligen ingenting med kost att göra)är att slå sig ner på en, av mänsklig ändalykt, uppvärmd stol.

Modeord och uttryck för året

Inte bara Tilde de Paula använder sig av orden "så klart" som utfyllnad och bekräftande i samtal. Men hon ligger bra till vad det gäller hur många gånger man kan lyckas haspla ur sig dem på en förmiddag.

Det blir så klart spännande att lista övriga såklartare under kommande vecka.
Jag återkommer med ytterligare en ovetenskaplig iakttagelse.
Hoppas ni ser fram emot det. Så klart!

Words, words, words

Undrar om inte "köttklister" och "shabby chic" står som segrare av 2010 års modeord.

Här sitter jag och funderar över min paradoxala upptäckt, nämligen att övervägande delen av klädkedjornas varor ser ovanligt shabby chica ut, medan det som beskrivs som just shabby chic ser ovanligt nytt ut.

En annan sak som slagit mig är att man antagligen inte ska haspla ur sig ord som "styckmord" innan det är bevisat att offret levde under sågandet och skärandet.
Om nu så skulle vara fallet skulle jag nog kalla det för stympning rätt och slätt.

Fröken Chic

Haunted

Tänk om man kan ha sån tur att mitt nya, höj- och sänkbara skrivbord har humor och ett eget liv?

Jag har nämligen inte bara hört om en stad ovan molnen, jag har nu även hört om ett skrivbord som i sin ensamhet stegrade sig och skakade av sig skärm och diverse kontorspryttlar.
En fläkt av potentiell brand förhöjde tydligen (den andliga?)upplevelsen.

Vad jag längtar till imorgon, när vi ska börja vår långa resa tillsammans, vi vet ju hur viktigt första intrycket är.... (jag ska ha flätor, låta bli att svära och ha underlägg till kaffemuggen)

Bonusord

Har hittat på ett nytt ord, eller en ny sammansättning snarare. Om det nu är jag själv som har hittat på det förstås.

Dagens ord: Bonuskompis

En sån får man på köpet när man umgås någon.
Kan vara en riktig bonus.
Kan vara en black om foten.
Kan vara undertecknad.

Bä.

"Du väljer själv vem du låter dig irriteras av

annars är du ett offer"


Det går fortfarande bra att inte storirriteras på grannarna i tidernas mest lyhörda hus. Jag hör nog nästan allt. Och det är nästan bara bråk och självömkan.
Jag tycker mest att det verkar tragiskt, och onödigt, att förvalta sitt liv så lättvindigt. Varför leva ihop i trettio år om man varje dag måste trycka till sin partner?

Värst är ändå att den ena av dem är elak och korkad, den andra säger ifrån numera vilket leder till att den första skrålar "Jag har inte gjoooooooort nåt, vad fan har jag gjoooooooooort?"
Ni som känner mig sedan tidigare vet ju att jag, på gott och ont, har ett makalöst minne för konversationer. Jag skulle kunna knacka på där nere och återge många av deras samtal, ordagrant.

Men jag gör det inte.

Jag tycker att mitt liv, i min lägenhet, är viktigare än så.
Jag låter dem hållas, men jag önskar att jag slipper bevittna ett slagsmål eller ett fall i trappan.

Det är fruktansvärt löjeväckande med självömkan. Har ni hört självömkan på västerviksmål? När man tänker efter är det svårt att ta denne martyr på allvar, bara p.g.a sättet att tala. Ursäkta, "prate"


Nu korsord och stor glädje över att ha det så trevligt och lugnt själv.
Jag är en väldigt sympatisk människa märker jag.

O hoj!

Istället för skägget i brevlådan

Undrar just om tidningsbudet får vittja många av brevlådorna på sin julmorgontur?
I min hittar han en omsorgsfullt utvald och omsorgsfullt inslagen present.
Som ni antagligen vet går jag under namnet Dödens Lammunge, när jag inte tonar ner och håller mig till det mindre provokativa nicknamet Lilla lammet, och presenten är förstås på lammtema. Nu tror jag inte att just innehållet faller budet på läppen, däremot tror jag att emballage och yta kan glädja honom. Hoppas det. Ytan är ju ändå viktigaste.
Ungefär som med glittercider, någon sa till mig idag att den är snygg men äcklig. Till skillnad från vad då tänkte jag?
Alltid nåt.

Katt-Jesus hälsar, och må min senaste kärlek Krampus visa sig för er go´ vänner
E

Ikväll dricker jag champagne till middag!

Kan ni tänka er....jag fick jobbet!
Som följd av detta har jag betett mig odrägligt hela eftermiddagen, jag har berättat för ALLA, expediter, folk på gatan, mina gamla fina Alpha-elever.

Det verkar som fru Fortuna bestämt sig för ett varv uppåt.
Och det ser jag fram emot!

HURRA FÖR MIG!

Jag tycker som tomten

Trots upplysning skyms sikten för Jimmie

Stackars Jimmie Åkersork, trots ledljus, upplysning och fågelperspektiv ser han ingenting

No way!

Jaha ja. Skapade mig ett behov av ett överkast till min klåparaktigt ihopskruvade dubbelsäng. Tradera bjöd ett antal alternativ, men trots att jag gillade flera av dem kunde jag absolut inte förmå mig att lägga ett bud.
Anledningen?
Samtliga beskrevs som "shabby chic". Aldrig köper jag något som benämns som det. ALDRIN!
I vrede la jag ett bud på ett annat, fullständigt vansinnigt överkast. Å så vann jag.
Nu har jag bäddat min säng med denna textilie. Kvack.



För övrigt kan jag meddela att jag idag blev pålurad en skabby bänk på jobbet. En arbetskamrat tittade uppfordrande på mig och sa ungefär så här:" Jaha Elin, tar inte du den åker den i soporna". Han visste min akilleshäl. Jag försökte och försökte, slingrade mig, bjöd ut den till andra, men pang så tog jag den. Asade hem den, förbi Acapulco (pizzeria)som nu såg en femtionde tur med lammets flyttsaker passera. De måste förundras över min säkra och dyra smak.....
Stolt är jag över att inte låtit mig pådyvlas, av mig själv, en hatthylla. Men i ärlighetens namn måste jag medge att det handlade mest om att jag ids eller vet hur man får upp en sån (till) på väggen.

Tack Christoffer! Du vill inte ha ett klädhängarAS att bryta tårna på?