Bonusord

Har hittat på ett nytt ord, eller en ny sammansättning snarare. Om det nu är jag själv som har hittat på det förstås.

Dagens ord: Bonuskompis

En sån får man på köpet när man umgås någon.
Kan vara en riktig bonus.
Kan vara en black om foten.
Kan vara undertecknad.

Bä.

"Du väljer själv vem du låter dig irriteras av

annars är du ett offer"


Det går fortfarande bra att inte storirriteras på grannarna i tidernas mest lyhörda hus. Jag hör nog nästan allt. Och det är nästan bara bråk och självömkan.
Jag tycker mest att det verkar tragiskt, och onödigt, att förvalta sitt liv så lättvindigt. Varför leva ihop i trettio år om man varje dag måste trycka till sin partner?

Värst är ändå att den ena av dem är elak och korkad, den andra säger ifrån numera vilket leder till att den första skrålar "Jag har inte gjoooooooort nåt, vad fan har jag gjoooooooooort?"
Ni som känner mig sedan tidigare vet ju att jag, på gott och ont, har ett makalöst minne för konversationer. Jag skulle kunna knacka på där nere och återge många av deras samtal, ordagrant.

Men jag gör det inte.

Jag tycker att mitt liv, i min lägenhet, är viktigare än så.
Jag låter dem hållas, men jag önskar att jag slipper bevittna ett slagsmål eller ett fall i trappan.

Det är fruktansvärt löjeväckande med självömkan. Har ni hört självömkan på västerviksmål? När man tänker efter är det svårt att ta denne martyr på allvar, bara p.g.a sättet att tala. Ursäkta, "prate"


Nu korsord och stor glädje över att ha det så trevligt och lugnt själv.
Jag är en väldigt sympatisk människa märker jag.

O hoj!

Istället för skägget i brevlådan

Undrar just om tidningsbudet får vittja många av brevlådorna på sin julmorgontur?
I min hittar han en omsorgsfullt utvald och omsorgsfullt inslagen present.
Som ni antagligen vet går jag under namnet Dödens Lammunge, när jag inte tonar ner och håller mig till det mindre provokativa nicknamet Lilla lammet, och presenten är förstås på lammtema. Nu tror jag inte att just innehållet faller budet på läppen, däremot tror jag att emballage och yta kan glädja honom. Hoppas det. Ytan är ju ändå viktigaste.
Ungefär som med glittercider, någon sa till mig idag att den är snygg men äcklig. Till skillnad från vad då tänkte jag?
Alltid nåt.

Katt-Jesus hälsar, och må min senaste kärlek Krampus visa sig för er go´ vänner
E

Ikväll dricker jag champagne till middag!

Kan ni tänka er....jag fick jobbet!
Som följd av detta har jag betett mig odrägligt hela eftermiddagen, jag har berättat för ALLA, expediter, folk på gatan, mina gamla fina Alpha-elever.

Det verkar som fru Fortuna bestämt sig för ett varv uppåt.
Och det ser jag fram emot!

HURRA FÖR MIG!

Jag tycker som tomten

Trots upplysning skyms sikten för Jimmie

Stackars Jimmie Åkersork, trots ledljus, upplysning och fågelperspektiv ser han ingenting

No way!

Jaha ja. Skapade mig ett behov av ett överkast till min klåparaktigt ihopskruvade dubbelsäng. Tradera bjöd ett antal alternativ, men trots att jag gillade flera av dem kunde jag absolut inte förmå mig att lägga ett bud.
Anledningen?
Samtliga beskrevs som "shabby chic". Aldrig köper jag något som benämns som det. ALDRIN!
I vrede la jag ett bud på ett annat, fullständigt vansinnigt överkast. Å så vann jag.
Nu har jag bäddat min säng med denna textilie. Kvack.



För övrigt kan jag meddela att jag idag blev pålurad en skabby bänk på jobbet. En arbetskamrat tittade uppfordrande på mig och sa ungefär så här:" Jaha Elin, tar inte du den åker den i soporna". Han visste min akilleshäl. Jag försökte och försökte, slingrade mig, bjöd ut den till andra, men pang så tog jag den. Asade hem den, förbi Acapulco (pizzeria)som nu såg en femtionde tur med lammets flyttsaker passera. De måste förundras över min säkra och dyra smak.....
Stolt är jag över att inte låtit mig pådyvlas, av mig själv, en hatthylla. Men i ärlighetens namn måste jag medge att det handlade mest om att jag ids eller vet hur man får upp en sån (till) på väggen.

Tack Christoffer! Du vill inte ha ett klädhängarAS att bryta tårna på?

Åtminstone en bilduppdatering

Förhoppningsvis en oftare uppdaterad blogghöst

Sicken sommar. Lammet gillar inte värme, inte servicejobb och inte att flytta. Eller det sistnämnda gillar jag ju, men den här flytten har pågått sedan i maj, och hade en del ovälkomna och dyra inslag. Men nu är vi på plats, på lördag vankas inflyttingsfest, på tema terror.

Igår var jag i kyrkan. Ja, tänka sig, jag gick frivilligt dit, ingen hade dött, ingen gifte sig. Hur kommer nu det sig? Jo, Tomas Sjödin var där och talade. Han är en mycket klok, rolig, finurlig och engagerad pastor. Jisses, tänker ni. När fan blir gammal.....

Nu är det som så att han inte alls framstår som kristen, inte pådyvlar någon sin tro, inte ens i kyrkan och anledningen till att jag var där är att han har skrivit så fantastiska böcker.

Han talade om vikten att vila. Jag ska försöka utveckla det senare.
Han citerade Euripides; "Om du vill göra en människa lycklig, ge henne då inga rikedomar, men ta några önskningar från henne"
Och han avslutade med följande citat:

"Hur ljuvt att ingenting göra och sedan vila efteråt"

ANKAN! Du kanske skulle tycka att denne Tomas (något av en normtvivlare faktiskt) skulle tillföra dig något. Om inte annat känner nog din vän på Stickan till honom.

BERRA! Lammet ber om ursäkt för total tystnad, vad kul det var att träffas! Säg till när du har vägarna förbi igen, då kan vi kanske äta lunch, I´m a working class hero nu igen


Fridens

E

Bäst att klara av semestrandet

Förra grönanvistelsen


I vissa fall är jag skrämmande effektiv.
Måndag till torsdag sammanstrålar jag med Petra i Ohamn, för att påminna köpingen om vår existens. Det kommer att ta på krafterna. Blixtsnabbt hem för skolavslutning på fredagen, stockholmsbussen på eftermiddagen, vinka till Victoria och gå på Grönan på lördagen, teparty i Tim Burton-anda på söndagen och swosch hem igen.
Det blir toppen!

En lös existens

Förra året, i maj, var jag på väg ut till torpet, naturligtvis i jeans och stickad polo, hatt och ryggsäck med bland annat vattenreserver. Som alltid en extremt rostig oväxlad cykel. Hux flux vinkar en hundägare till mig, det visar sig vara min mattelärare från gymnasiet. Han hade just tänkt på mig, eftersom han var på väg att passera huset jag bodde i under ett antal år.
Jag berättade att jag var på väg ut i nowhere, att där saknas såväl vatten som el och att jag brukar bo där ensam. Livrädd för mördare, mörker, råttor och möss och inte minst vildsvin.
Han såg imponerad ut. Sen sa han något som man kan vända och vrida på.
Nämligen att han hade varit lärare sedan slutet av sextiotalet, han hade haft tusen och åter tusen elever genom åren. Om någon hade frågat honom vem av alla dessa som skulle kunna tänkas bo ute i skogen, vara nöjd med att leva primitivt, övervinna sina rädslor och klafsa omkring i en kohage med läckande gummistövlar, jaa, då skulle han tvärsäkert säga mitt namn.

Vad säger det?
Var jag verkligen så tydlig redan 1987?
Vad säger Bert, som lärde känna mig tio år senare?
Vad säger bror? Som har dragits med en lynnig syster i 37 år?

För att inte tala om, varför minns han mig?

Som man säger i Hjorted, " HALVE GUD, HJALP MA"

Gamla ovanor

(skrev en text och vann en stockholmsresa med boende på Elite Palace Hotell. De hade superfina papperskorgar)

Jag måste alltid låtsas att jag glömt bort avlarmningskoden när jag kliver in på jobbet och är först. För att i grevens tid skaka fram den ur skallen och lyckas slippa välkomna vaktbolaget.

Jag river upp mina nagelband, men det är inte det värsta. Jag låter bli också, och så fort fingrarna är i toppskick är jag tvungen att krafsa fram blod igen.

Jag låter alltid dammsugaren stå framme, utan att någonsin använda den.

Jag gör aldrig färdigt saker. Till exempel tvättar jag, och hänger tvätten och tar in den i lägenheten, men längre än så kommer jag inte. Det är nog därför jag nästan alltid har samma kläder på mig. Kan inte erinra mig att jag ens kollat i garderoben de senaste veckorna.

Jag vägrar ta på mig vinterskor, har mina vår/höst-skor funkat till den 26 februari ska jag banne mig inte behöva ta fram de rejäla doningarna för en liten snöstorm. Aldrig. Så har jag varit förkyld också.

Mot alla odds (och bättre vetande)

För det första tycks det som att jag har färre saker än jag trodde (någon hake måste där finnas, har jag månne synrubbningar, inverterat dubbelseende kanske? Fast det borde ju vara vanlig syn)
för det andra har jag köpt för stora kläder, oavsiktligt. Och det är otippat och ruskigt kul! Förmodligen förenat med ytterligare en eller annan hake.

Gungande söndag

Tidig förmiddag var jag på plats.
Det lilla torpet hade genomgått en ankungeförvandling, inte till svan ännu men väl till sädessärla.
Gräset var plötsligt grönt, med vissa gula och vita inslag av påskliljor, vintergäck och vitsippor. En och annan pärlhyacint reste sig prövande i kaprifolvirrvarret.
Först eldning, det såg ut som det skulle ta sig redan efter en tändsticka. Förra gången tog det över två timmar att etablera en duglig brasa. Det gick nog åt tio stickor dock, men en klar förbättring, troligen inte på grund av någon utvecklad skicklighet från min sida, utan för att årets första uppvärmning är knivigare, utkylt torp och fuktig ved.
Nåväl, några promenader, pass i solstolen, två kryss och två sudokun senare förflyttade jag mig till hammocken där jag låg och tittade i timmar. Jag svär på att jag såg körsbärsträdet förvandlas under den tiden. Äppelträdet och björkarna också. Snart kommer blommorna också. Då hoppas jag att det ser ut så här:

Hittad text från februari 09

http://www.youtube.com/watch?v=cueVxtZvbp8



Jag klippte av hälften av mitt hår idag
ändå skulle jag kunna ersätta någon i Poodles

Fast jag är inte helt olik Ane Brun heller,
frisyrmässigt

jag skulle också kunna tänka mig ett trädhus
fast inte making babies
men huset kan jag ta
om det är färdigt
utan fondtapeter
och gardinfritt

undrar om man tar sig upp på repstege?
Det skulle jag nog klara,
lite vingligt
som tillvaron i största allmänhet
men det vore bra
och så slipper man rabatter
bara slingerväxter
och lianer
och folkfritt

Fast Ane Brun får komma när hon vill

Och Antony

och Vilhelm Moberg
om han orkar och kan

Kanske Micke Dicksson
fast högst en timme
och utan mikrofon

någon gång om året
kanske