Aldrig mer

Jag försvarade Lars Norén, så länge som 1 500 sidor. Men de tvåhundra sista...

Vilket egocentriskt äckel.
Framförallt mår jag illa av hans sätt att planera nya barn för att båda gångerna ändra sig och tillsammans med sin "A" besluta sig för abort.
(passus; både han och "A" har egna barn sedan innan och karln var i sextioårsåldern när det här hände). Dessutom blir han arg och far illa av att se ungar, föräldrar och barnvagnar.
Långt ifrån alla kan planera och skaffa barn hur och när som helst.
För att sedan ångra sig. Tvi vale. Det är nästan så jag har svårt för hans kulturella gärning p.g.a. hans privatliv.