Jag tror att de flesta säger att på sommaren, då ni, då läser man massor. Förmodligen tänker man sig att man tar hela årskvoten på semestern. Men gör man det? Eller är det en ursäkt för att man tycker att det är lite genant att man inte tar sig tid, eller ids, läsa på våren till exempel.
Jag har en känsla av att man dessutom, så här års, kan klämma till med att "på hösten, då läser jag mängder av böcker, när det ges ut så mycket spännande litteratur".
Man talar alltså om läsning i framtiden.
Jag har funderat på det här förut också, men tanken har aktualiserats sedan jag läste Nextopia (Micael Dahlén).
Utopier och dystopier har vi hört om, Nextopia innebär förstås att vi hela tiden strävar efter nästa grej.
Nästa date, nästa filmpremiär, nästa jobb etc.
Jag har ett lysande och skrämmande exempel på hur jag ertappade mig själv med att vara en nextopier.
Till att börja med bör jag nog nämna att jag faktiskt lever ganska sunt vad det gäller nuet och framtiden. Det där läbbigt missbrukade uttrycket Carpe Diem kan jag nog säga att jag följer. Kan bero på att jag har varit arbetslös länge och inte haft några pengar att köpa mig nya upplevelser och prylar för. Inte heller har jag behövt jaga pengarna, jobba mer och mer och mer.
Men, för att komma till sak, medan jag läste den här boken, som jag verkligen blev såld på, kom jag på mig själv med att kolla hur många sidor den hade, och när jag kunde beräknas vara färdig med den, och nöjt konstatera att det skulle se bra ut på bloggen när jag kunde föra upp titeln på läslistan.
Och för att återknyta till inledningen, jag läser aldrig så lite som på sommaren.
Numera lyssnar jag på mp3-böcker och det gör att det inte finns så stora chanser att lista böcker man verkligen väljer. Utbudet är rätt skralt på bibliteket. Eller, det verkar som många vill lyssna på Marklund, Haag och Wahlberg. Så ibland måste jag också göra det. Man får en övning i tålamod kan jag lova.
