Därför är jag inte gäst i Skavlan

Jag tror inte att jag är särskilt kvackelmagad, men en sak jag har svårt för (har visserligen ingenting med kost att göra)är att slå sig ner på en, av mänsklig ändalykt, uppvärmd stol.

Modeord och uttryck för året

Inte bara Tilde de Paula använder sig av orden "så klart" som utfyllnad och bekräftande i samtal. Men hon ligger bra till vad det gäller hur många gånger man kan lyckas haspla ur sig dem på en förmiddag.

Det blir så klart spännande att lista övriga såklartare under kommande vecka.
Jag återkommer med ytterligare en ovetenskaplig iakttagelse.
Hoppas ni ser fram emot det. Så klart!

Words, words, words

Undrar om inte "köttklister" och "shabby chic" står som segrare av 2010 års modeord.

Här sitter jag och funderar över min paradoxala upptäckt, nämligen att övervägande delen av klädkedjornas varor ser ovanligt shabby chica ut, medan det som beskrivs som just shabby chic ser ovanligt nytt ut.

En annan sak som slagit mig är att man antagligen inte ska haspla ur sig ord som "styckmord" innan det är bevisat att offret levde under sågandet och skärandet.
Om nu så skulle vara fallet skulle jag nog kalla det för stympning rätt och slätt.

Fröken Chic

Haunted

Tänk om man kan ha sån tur att mitt nya, höj- och sänkbara skrivbord har humor och ett eget liv?

Jag har nämligen inte bara hört om en stad ovan molnen, jag har nu även hört om ett skrivbord som i sin ensamhet stegrade sig och skakade av sig skärm och diverse kontorspryttlar.
En fläkt av potentiell brand förhöjde tydligen (den andliga?)upplevelsen.

Vad jag längtar till imorgon, när vi ska börja vår långa resa tillsammans, vi vet ju hur viktigt första intrycket är.... (jag ska ha flätor, låta bli att svära och ha underlägg till kaffemuggen)

Bonusord

Har hittat på ett nytt ord, eller en ny sammansättning snarare. Om det nu är jag själv som har hittat på det förstås.

Dagens ord: Bonuskompis

En sån får man på köpet när man umgås någon.
Kan vara en riktig bonus.
Kan vara en black om foten.
Kan vara undertecknad.

Bä.

"Du väljer själv vem du låter dig irriteras av

annars är du ett offer"


Det går fortfarande bra att inte storirriteras på grannarna i tidernas mest lyhörda hus. Jag hör nog nästan allt. Och det är nästan bara bråk och självömkan.
Jag tycker mest att det verkar tragiskt, och onödigt, att förvalta sitt liv så lättvindigt. Varför leva ihop i trettio år om man varje dag måste trycka till sin partner?

Värst är ändå att den ena av dem är elak och korkad, den andra säger ifrån numera vilket leder till att den första skrålar "Jag har inte gjoooooooort nåt, vad fan har jag gjoooooooooort?"
Ni som känner mig sedan tidigare vet ju att jag, på gott och ont, har ett makalöst minne för konversationer. Jag skulle kunna knacka på där nere och återge många av deras samtal, ordagrant.

Men jag gör det inte.

Jag tycker att mitt liv, i min lägenhet, är viktigare än så.
Jag låter dem hållas, men jag önskar att jag slipper bevittna ett slagsmål eller ett fall i trappan.

Det är fruktansvärt löjeväckande med självömkan. Har ni hört självömkan på västerviksmål? När man tänker efter är det svårt att ta denne martyr på allvar, bara p.g.a sättet att tala. Ursäkta, "prate"


Nu korsord och stor glädje över att ha det så trevligt och lugnt själv.
Jag är en väldigt sympatisk människa märker jag.

O hoj!