Så här års behöver man inte bry sig om att man är liljevit, stubbig om benen och har skrovliga hälar. Bara man väljer sin plats med omsorg. Och det gör man, i maj.
Omläsning av Du sköna nya värld (Huxley, 1932). Senaste gången var våren 2005. Man glömmer fort. Jag vet att jag även då fascinerades av att den trots alla science fiction-inslag och tekniska beskrivningar, hade över 70 år på nacken. Den utkom på svenska samma år förresten, rappa tag får man säga.
1932, inte ens wwII hade inträffat.
Det är frestande att rusa igenom den, för att få ge sig i kast med, vad jag tror och hoppas, är en omfattande kommentar av författaren. Men man måste ju ge sig tid att smälta texten också.
Mycket annat jag läser konsumerar jag snarare (se boklistan i vänsterkanten), ungefär som folk köper billigt lösgodis. Jag önskar att jag kunde hålla mig till litterär lübeckmarsipan och praliner, men jag vet att det inte går. Jag måste blanda upp det jag intar till någon slags buffé (smörgåsbord är ett allt för missbrukat ord).
Som min stora lillebror sa en gång: " Läser man grekiska och latin på universitetet MÅSTE man köpa Allers".
Balans mina vänner, balans.
Jag har dessutom gjort upptäckten att om man läser en riktig vederstyggelse till bok (Små citroner gula, eller Pojken som kallades det till exempel) kan vad som helst passera som genialiskt i dess kölvatten. Och tvärtom naturligtvis.
När jag fick upp ögonen för Irving (genom Garp) dög ingenting på flera månader. Vill minnas att jag inte ens kunde förmå mig att uppskatta min älskade Moberg efter den upplevelsen.
Kontenta: Blanda friskt och kontrollerat
Vad har hänt med folkstormen ("svenska folket rasar") mot Annika Östberg Deasy förresten?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar