ARGAST I ÅR

Jag vet att jag inte ska lyssna på Ring P1, dels blir jag så förbannad på plumpa, obildade Täppas, dels blir jag ofta in till vanvett frustrerad på de som ringer in. Men idag blev det så att jag inte stängde av radion.
Annika Östberg har ju kommit till Sverige. Hennes fall har jag följt länge länge och jag har alltid ansett att det är så typiskt bittert och amerikanskt att straffa en människa i evigheters evighet, en människa som inte ens begått brottet hon sitter inne för.
Nu ringer det in folk och gapar om att hon ska fortsättas straffas, att hon minsann ska sona sitt brott m.m. Man kan ju fråga sig hur man själv har levt sitt liv, knappast skuldfritt, jag undrar också över hur man uppfostrar sina barn om man utgår från att människan aldrig kan förändras? Straffar man en tonåring resten av livet för att den har druckit eller kanske befunnit sig på fel plats vid fel tillfälle? Och de två mest aggressiva och oresonliga personerna som ringde in var tanter. Den ena upprepade ideligen att hon hörde dåligt. Signifikativt för typen säger jag fördomsfullt. Hon ville definitivt inte lyssna, på någon.
Jag mailade P1.

"
Annika Ö har väl verkligen visat bot och bättring, i decennier.
Glöm inte att det faktiskt inte var hon som begick morden, hade hon fått samma hårda straff om hennes pojkvän överlevt sitt självmordsförsök och fått ta straffet för dådet.
Det verkar som att någon ska straffas till varje pris.
Och till tanten som inte ville höra i början av programmet, offrens anhöriga som lider.... jag vill minnas att Annikas son dog i början av hennes tid i fängelset. Hur ska inte det ha kännts? Kanske kan tanten se det som ett delstraff, om det får henne att känna sig bättre. Jag tror på att ge människor nya chanser. Elin Asplund "

"Man undrar hur de ilskna bittra tanterna som ringer till dig har uppfostrat och straffat sina barn? Om de har några."

"Den som själv är utan skuld kaste förste stenen"

Skulle inte förvåna mig om personerna i programmet är kristna också. Jag vet att jag är fördomsfull. Men det är skillnaden, jag har åtminstone en viss självinsikt.

Nu måste jag ut och gå. Fort och argt. E

http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?ProgramId=1120&artikel=348111