Jag kan inga knopar, men jag kan göra prima kaffe. Det senare har jag haft stor nytta av, men nu känns det högaktuellt att lära sig att göra fast Haffsårkestern. Idag har vi varit ute ett par timmar, jag kallar mig kapten Escargot, trots namnet kommer jag säkert att känna av söndagen i armarna imorgon. När man inte kan förtöja sin gröna fröjd får man ta till andra metoder, det blev snyggt på bild åtminstone.
Färden började med att jag gick ner till sjön, med ryggsäck och gott humör.
Halvvägs ner i flytetyget insåg jag att jag inte fått med mig flytvästen (tack K)och började köpslå med mig själv.
Kanske kunde man skippa västen en enda gång? Om man höll tyst om det för mamma.
Men då skulle jag säkert fortsätta i samma spår, och tulla mer och mer på säkerhet, vingla och packa ojämt etc. Nja, väst eller inte?
Trehundra meter genom vildsvinsmarker för att hämta den.
Jag hade nästan bestämt mig för att äntra den gröna skönheten och ge mig av västlös när jag insåg att jag inte hade något att paddla med. "I saw the sign" tänkte jag och hämtade paddel x2 och väst och slokhatt. Sen bar det av. Nu lovar jag att alltid vara toppförsedd. Och jag lovar att jag ska tvinga någon att lära mig att göra knopar. Om jag får dricka kaffe samtidigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar